Biennio rosso, på svenska "två röda år", var en tvåårsperiod mellan 1919 och 1920 som bestod av djupgående sociala konflikter i Italien. Åren efterföljdes av en våldsam reaktion från den fascistiska svartskjortsmilisen och därigenom slutligen marschen mot Rom med Benito Mussolini 1922.

En sociologisk studie över våld i Italien mellan 1919 och 1922 genom text mining. Smala polar proportionerliga till antalet våldsakter mellan sociala grupper. Klicka på bilden för att se utvecklingen.[1]

Perioden ägde rum under de två efter första världskriget påföljande åren, i ett Italien med en djup ekonomisk kris, hög arbetslöshet och politisk instabilitet. De kännetecknades av masstrejker, arbetardemonstrationer och självstyrningsexperiment genom land- och fabriksockupationer. I Turin och Milano skapades arbetarråd och många fabriksockupationer genomfördes av anarkosyndikalister. Upploppen nådde även jordbruksområdena kring Poslätten och kom i samband med bondeuppror, oroligheter på landsbygden och gerillakonflikter mellan vänster- och högermiliser.

Se även redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.
  1. ^ Quantitative Narrative Analysis (Quantitative Applications in the Social Sciences). Roberto Franzosi, Beverly Hills, CA: Sage, 2010.