Betty Parsons

amerikansk gallerist och konstnär

Betty Parsons (Betty Bierne Pierson) född 31 januari 1900, död 23 juli 1982, var en New York-baserad konstnär och gallerist.

Betty Parsons
Född31 januari 1900[1][2][3]
New York, USA
Död23 juli 1982[1][2][3] (82 år)
New York, USA
Medborgare iUSA[4]
SysselsättningMålare, konsthandlare, konstsamlare, gallerist, skulptör, tecknare
MakeSchuyler Livingston Parsons
(g. 1920–, cirka)[5]
Redigera Wikidata

Parsons var känd inte minst för sin betydande roll i att föra fram den abstrakta expressionismen.[6]

Parsons startade 1946 Betty Parsons Gallery på 57th Street på Manhattan, med fokus på avantgardet inom New Yorks konstscen. Bland konstnärerna hon representerade redan 1946 fanns Hans Hofmann, Barnett Newman, Ad Reinhardt, Mark Rothko, Hedda Sterne och Clyfford Still. Året därpå övertog hon konstnärer som Peggy Guggenheim haft under sitt tak på Art of This Century innan hon lämnade USA, däribland Jackson Pollock.[7][8] Lee Krasner och Agnes Martin hade sina första soloutställningar hos Betty Parsons.[9][10] Andra som hade sina första utställningar där var Ellsworth Kelly och Robert Rauschenberg.[7] Konstnären Helen Frankenthaler, som lärde känna Parsons 1950, sa att ”Betty och hennes galleri hjälpte till att skapa ett centrum för konstvärlden. Hon var en av de sista i sitt slag.”

Parsons drev sitt galleri till 1981, året innan hon gick bort.[7]

Betty Parsons var även konstnär. Hon finns representerad på bland annat Smithsonian American Art Museum, National Museum of Women in the Arts och Museum of Modern Art (MoMA).

Parsons personliga dokument, liksom arkivet från galleriet, finns på Archives of American Art vid Smithsonian Institution.[11]

Källor redigera

  1. ^ [a b] RKDartists, läs online, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Betty Parsons, CLARA (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] SNAC, Betty Parsons, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Museum of Modern Arts webbsamling, läs online, läst: 4 december 2019, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  5. ^ läs online, books.google.co.uk .[källa från Wikidata]
  6. ^ Abigail Winograd et al. Betty Parsons: Invisible Presence, Alexander Gray Associates. Läst 29 mars 2021.
  7. ^ [a b c] Barbara Aikens (5 mars 2018). How Betty Parsons Became an American Tastemaker, Smithsonian Magazine. Läst 29 mars 2021.
  8. ^ Chronology, The Barnett Newman Foundation. Läst 29 mars 2021.
  9. ^ Lee Krasner: Living Colour, Zentrum Paul Klee, Bern. Läst 29 mars 2021.
  10. ^ Agnes Martin, Pace Gallery. Läst 29 mars 2021.
  11. ^ Betty Parsons Gallery records and personal papers, Smithsonian. Läst 29 mars 2021.