Bernhard Eriksson
Johan Bernhard Eriksson (i riksdagen kallad Eriksson i Grängesberg senare Eriksson i Falun), född 19 april 1878 i Grangärde församling, Kopparbergs län, död 18 april 1952 i Kungsholms församling, Stockholm,[1] var en svensk politiker (socialdemokrat). Han var sjöförsvarsminister och socialminister 1920, riksdagsledamot (andra kammaren) 1905–1936, ordförande i socialdemokraternas riksdagsgrupp 1922–1923 och 1925–1926, talman i andra kammaren 1928–1932, landshövding i Kopparbergs län 1932–1944.
| Bernhard Eriksson | |
 | |
| Tid i befattningen 1 juli 1920–27 oktober 1920 | |
| Statsminister | Hjalmar Branting |
|---|---|
| Företrädare | Förste innehavaren |
| Efterträdare | Henning Elmquist |
| Tid i befattningen 10 mars 1920–1 juli 1920 | |
| Statsminister | Hjalmar Branting |
| Företrädare | Erik Palmstierna |
| Efterträdare | Siste innehavaren |
| Mandatperiod 1906–1936 | |
| Valkrets | Kopparbergs läns valkrets (1906–1911, 1922–1936) Kopparbergs läns västra valkrets (1912–1921) |
| Uppdrag i riksdagen | |
| Suppleant i bevillningsutskottet (1909–1911) Ledamot i bevillningsutskottet (1912–1914) Suppleant i utrikesnämnden (1921, 1924) Ledamot i utrikesnämnden (1922, 1923, 1925–1927) Ledamot i talmanskonferensen (1922–1926) Andra kammarens talman (1928–1932) | |
| Ordförande i | |
| Bankoutskottet (1923–1926) | |
| Född | 19 april 1878 Grangärde församling, Kopparbergs län |
| Död | 18 april 1952 (73 år) Kungsholms församling, Stockholms län |
| Gravplats | Grängesbergs kyrkogård |
| Politiskt parti | Socialdemokraterna |
| Yrke | Järnarbetare, politiker |
| Ministär | Branting I |
Biografi redigera
Eriksson var ursprungligen järnarbetare vid Grängesbergs gruvbolag och invaldes 1905 i andra kammaren, där han blev en av det socialdemokratiska partiets främsta tillgångar. Han var medlem i ett stort antal kommittéer och utskott, bland annat bevillningsutskottet, statsutskottet och bankoutskottet, det senare i egenskap av ordförande 1923–1926. Bland de särskilda utskott där Eriksson anlitades, märks 1925 års försvarsutskott.
Han inträdde 1920 i Hjalmar Brantings första regering som chef för Sjöförsvarsdepartementet, och då detta drogs in 30 juni 1920 blev Eriksson chef för det nyinrättade Socialdepartementet.
År 1928 blev Eriksson talman i andra kammaren, och var från 1916 fullmäktig i pensionsförsäkringsfonden. Han tillhörde såväl den socialdemokratiska partistyrelsen som riksdagsgruppens förtroenderåd.[2]
Privatliv redigera
Bernhard Eriksson var son till hemmansägaren Erik Jansson och Johanna Jansson. Från 1903 var han gift med Mina Jansson (f. 1881).[3]
Han är begravd på Grängesbergs kyrkogård.[4]
Referenser redigera
- ^ Sveriges dödbok 1830–2020, Version 8.01, Sveriges Släktforskarförbund: Eriksson, Johan Bernhard
- ^ Svensk uppslagsbok, Malmö 1931
- ^ Vem är det: svensk biografisk handbok 1945 (Stockholm 1945), s. 298. Läst 14 december 2023.
- ^ Bernhard Eriksson på Gravar.se
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör Bernhard Eriksson.
| Företrädare: Erik Palmstierna |
Sveriges sjöminister 1920 |
Efterträdare: siste innehavare av ämbetet |
| Företrädare: Förste innehavaren av ämbetet |
Sveriges socialminister 1920 |
Efterträdare: Gustaf Henning Elmquist |
| Företrädare: Herman Lindqvist |
Andra kammarens talman 1928–1932 |
Efterträdare: August Sävström |
| Företrädare: Herman Kvarnzelius |
Landshövding i Kopparbergs län 1932–1944 |
Efterträdare: Gustaf Andersson |