Kakameg[2] (Kakamega poliothorax) är en fågel i familjen fläckhakar inom ordningen tättingar.[3]

Kakameg
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningTättingar
Passeriformes
FamiljFläckhakar
Modulatricidae
SläkteKakamega
Mann, Burton,PJK & Lennerstedt, 1978
ArtKakameg
K. poliothorax
Vetenskapligt namn
§ Kakamega poliothorax
Auktor(Reichenow, 1900)
Synonymer
Bergstimalia

Utseende och läte redigera

Kakamegen är en udda trastliknande fågel, med bjärt rostbrun ovansida och grå undersida. Den liknar lövtimalior, men skiljer sig genom helgrått under och mer färgladd ovan. Sången består av en vacker serie med avnupna visslingar. Även en snabb ramsa med uppjagade ”jray” kan höras.[4]

Utbredning och systematik redigera

Kakameg placeras som enda art i släktet Kakamega. Fågelns utbredningsområde är i sydöstra Nigeria till södra Kamerun, östra Demokratiska republiken Kongo och västra Kenya samt på ön Bioko i Guineabukten.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Familjetillhörighet redigera

Fågeln placerades tidigare bland timaliorna och har även spekulerats vara en del av trastarna. Idag förs den istället till den nybildade[5] familjen fläckhakar (Modulatricidae) tillsammans med fläckhake (Arcanator orostruthus) och prickhake (Modulatrix stictigula). DNA-studier[6] visar att de är nära släkt med sockerfåglarna (Promeropidae) och vissa taxonomiska auktoriteter för dem istället dit.[7] Dessa familjer utgör tillsammans en egen utvecklingslinje som är systergrupp till familjer som ärlor, astrilder, finkar och fältsparvar, alltså ej alls närbesläktade med vare sig timalior eller trastar.[8] [9]

Levnadssätt redigera

Kakamegen hittas i undervegetation i bergsskogar, ofta i täta och fuktiga områden. Den följer ibland svärmande myror. Fågeln är generellt mycket skygg och svår att få syn på.[4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde men tros minska i antal till följd av habitatförstörelse och fragmentering, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som fåtalig till vanlig.[10]

Namn redigera

Kakameg är en försvenskning av släktesnamnet Kakamega, som i sin tur är namnet på ett skogsområde i västra Kenya.[11]

Referenser redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Kakamega poliothorax Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.3 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
  4. ^ [a b] Jensen, F. P. (2021). Gray-chested Babbler (Kakamega poliothorax), version 2.0. In Birds of the World (P. G. Rodewald, Editor). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.gycill1.02
  5. ^ Fjeldså, J., Ericson, P.G.P., Johansson, U. & Zuccon, D. (2015) Three new bird family names. Pp. 33–34 in Winkler, D.W., Billerman, S.M. & Lovette, I.J. (2015). Bird Families of the World: An Invitation to the Spectacular Diversity of Birds. Lynx Edicions, Barcelona.
  6. ^ Jønsson, K.A. & Fjeldså, J. (2006) A phylogenetic supertree of oscine passerine birds (Aves: Passeri). Zool. Scripta 35(2): 149–186.
  7. ^ Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
  8. ^ Johansson, U. S., J. Fjeldså, and R. C. K. Bowie (2008). Phylogenetic relationships within Passerida (Aves: Passeriformes): a review and a new molecular phylogeny based on three nuclear intron markers. Molecular Phylogenetics and Evolution 48: 858–876.
  9. ^ Oliveros, C. H., D. J. Field, D. T. Ksepka, F. K. Barker, A. Aleixo, M. J. Andersen, P. Alström, B. W. Benz, E. L. Braun, M. J. Braun, G. A. Bravo, R. T. Brumfield, R. T. Chesser, S. Claramunt, J. Cracraft, A. M. Cuervo, E. P. Derryberry, T. C. Glenn, M. G. Harvey, P. A. Hosner, L. Joseph, R. Kimball, A. L. Mack, C. M. Miskelly, A. T. Peterson, M. B. Robbins, F. H. Sheldon, L. F. Silveira, B. T. Smith, N. D. White, R. G. Moyle, and B. C. Faircloth (2019). Earth history and the passerine superradiation. Proceedings of the National Academy of Sciences 116: 7916–7925.
  10. ^ Fry, C.H.; Keith, S. 2004. The birds of Africa, Vol. VII. Christopher Helm, London.
  11. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera