Barium

Barium, (av baryt, vari grundämnet upptäcktes, grekiska barys "tung") är ett grundämne som tillhör gruppen alkaliska jordartsmetaller. Barium är metalliskt ljust glänsande men anlöps snabbt i luft till grå eller svart färg. Barium angrips av vatten och bildar bariumhydroxid som löser sig i vattnet till alkalisk reaktion. Barium förekommer inte i naturen i metallisk form på grund av sin reaktivitet. Medelhalten i jordskorpan är 500 mg/kg.

Barium
Nummer 56 Tecken Ba Grupp 2 Period 6 Block s
Sr ↑ Ba ↓ Ra Cesium ← Barium → Lantan     [Xe] 6s2             56Ba                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                                         Emissionsspektrum
Generella egenskaper
Relativ atommassa	137,327 u
Utseende	Silvervit
Fysikaliska egenskaper
Densitet	3 510 kg/m³ (273 K)
Aggregationstillstånd	Fast
Smältpunkt	1 000 K (725 °C)
Kokpunkt	2 170 K (1 897 °C)
Molvolym	38,16· 10−6
Smältvärme	7,75 kJ/mol
Ångbildningsvärme	142 kJ/mol
Atomära egenskaper
Atomradie	215 pm
Kovalent radie	198 pm
Jonisationspotential	Första: 502,9 kJ/mol Andra: 965,2 kJ/mol Tredje: 3 600 kJ/mol (Lista)
Elektronkonfiguration
Elektronkonfiguration	[Xe] 6s2
e− per skal	2,8,18,18,8,2
Kemiska egenskaper
Oxidationstillstånd	2
Oxider (basicitet)	BaO (stark bas)
Elektronegativitet	0,89 (Paulingskalan)
Diverse
Kristallstruktur	kubisk rymdcentrerad
Ljudhastighet	1 620 m/s
Elektrisk konduktivitet	3·106 A/(V × m)
Magnetism	paramagnetisk
Mohs hårdhet	1,25
Identifikation
Historia
Stabilaste isotoper
Nuklid NF t1/2 ST SE (MeV) SP 130Ba 0,106 % Stabil 132Ba 0,101 % Stabil 133Ba syntetisk 10,51 år ε 0,517 133Cs 134Ba 2,417 % Stabil 135Ba 6,592 % Stabil 136Ba 7,854 % Stabil 137Ba 11,23 % Stabil 138Ba 71,7 % Stabil
SI-enheter och STP används om inget annat anges.

Salter

Bariumjonen kan bilda många salter. Bariumsulfat är praktiskt taget olösligt och används som kontrastmedel vid röntgenundersökningar. Bariumnitrat (Ba(NO₃)₂) är lättlösligt och används huvudsakligen i fyrverkerisatser för att ge grön lågfärg. I tomtebloss är oxidationsmedlet bariumnitrat. Nitratet är giftigt för människor varför tomtebloss är försedda med en varningstext.

Bariumjonen är giftig. Alla lösliga bariumsalter är giftiga. Giftverkan märks redan av små mängder. Bariumnitrat har använts i sorkgift. Bariumförgiftning påminner om arsenikförgiftning. Symtom är brännande känsla i munnen och magen, illamående, ökad saliv, hopdragningar i magsäcken, förlamningar i extremiteter och urinblåsa. De olösliga bariumsalterna såsom bariumsulfat är ofarliga. Natriumsulfat kan användas som motgift mot bariumsaltförgiftning då sulfatet bildar fällning med bariumjonerna. Bariumsulfat som mineral kallas baryt eller tungspat.

Historia

Medeltidens alkemister kände till en del bariuminnehållande mineral. Stenar av baryt från Bologna i Italien kallades "Bolognastenar" och var populära hos alkemister och häxkonstnärer på grund av stenarnas förmåga att efter belysning avge ljus. Barytens förmåga till fosforescens beskrevs av Vincentius Casciarolus 1602.

Carl Scheele konstaterade 1774 att baryt innehöll ett nytt grundämne skilt från kalcium, men lyckades inte renframställa barium utan endast bariumoxid. Den förste som framställde rent barium var Humphry Davy 1808.

Se även

• Periodiska systemet

Källor

• Bergmark, M. 1974. Farligt att förtära, inandas och beröra. En bok om gifter och förgiftningar. Del 2. Gifter på gott och ont. Prisma.
• Enghag, Per 2000. Jordens grundämnen och deras upptäckt. Byggstenar för marken och vattnet — Luften och livet s 257 ff. Industrilitteratur, ISBN 91-7548-590-7.