Bandstjärtsduva

amerikansk fågelart
(Omdirigerad från Bandstjärtduva)

Bandstjärtsduva[1] (Patagioenas fasciata) är en amerikansk fågel i familjen duvor inom ordningen duvfåglar.[2] Den har en vid utbredning från västra Nordamerika söderut till nordvästra Argentina. Vissa urskiljer de sydamerikanska fåglarna som en egen art.

Bandstjärtsduva
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningDuvfåglar
Columbiformes
FamiljDuvor
Columbidae
SläktePatagioenas
ArtBandstjärtsduva
P. fasciata
Vetenskapligt namn
§ Patagioenas fasciata
AuktorSay, 1823
Utbredning
Synonymer
Bandstjärtduva

Utseende och läten redigera

Bandstjärtsduvan är en rätt stor (34–40 cm) ljusgrå och lavendelfärgad duva. Jämfört med tamduvan har den mer rundade vingar och längre stjärt. Karakteristiskt är ett brett ljusare grått ändband på stjärten som gett arten dess namn. Näbben är gul, liksom ben och fötter, och ögat är mörkt. I flykten syns, förutom stjärtbandet, grå undre vingtäckare och mörka vingspetsar. Sången är hes och djupt uggleliknande, i engelsk litteratur återgiven "hu-whoo, hu-whoo...".[3]

 

Sydamerikanska fåglar skiljer sig något genom bland annat helgul näbb (nordliga har svart näbbspets), mörkare grå undersida och grönglans på halssidan, ej bronsfärgat. Fåglar i Costa Rica och Panama (crissalis) är intermediära.[4]

Utbredning och systematik redigera

Fågeln delas vanligen in i följande sex underarter:[5]

  • Patagioenas fasciata monilis – sydöstra Alaska och västra Kanada till västra USA
  • Patagioenas fasciata fasciata – västcentrala och sydvästra USA till Nicaragua
  • Patagioenas fasciata vioscae – södra Baja California
  • Patagioenas fasciata crissalisCosta Rica och västra Panama
  • Patagioenas fasciata albilineaColombia till nordvästra Argentina
  • Patagioenas fasciata roraimae – bergen Roraima och Duida i södra Venezuela

Tongivande Clements et al har istället en annan indelning där monilis inkluderas i fasciata, medan två andra underarter urskiljs, letonai med utbredning i Honduras och El Salvador samt parva i norra Nicaragua.[2] Sedan 2014 urskiljer Birdlife International och naturvårdsunionen IUCN crissalis, albilinea och roraimae tillsammans som en egen art, "sydlig bandstjärtsduva" (P. albilinea).

Släktestillhörighet redigera

Tidigare inkluderades arterna Patagioenas i Columba, men genetiska studier[6] visar att de amerikanska arterna utgör en egen klad, där Gamla världens arter står närmare släktet Streptopelia.

Levnadssätt redigera

Bandstjärtsduvan är vanlig i ekskogar eller barrskogar med inslag av ek. Den ses vanligen i småflockar på jakt efter frukt och frön, inklusive ekollon.[3]

Status redigera

IUCN delar upp bandstjärtsduvan i två arter och bedömer hotstatus för dem var för sig, dels nominatformen, monilis och vioscae, dels albilinea, crissalis och roraimae. Båda anses minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att de ska anses vara hotade och placeras därför i hotkategorin livskraftig.[7][8]

Referenser redigera

  1. ^ BirdLife Sverige (2020) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  2. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
  3. ^ [a b] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 220. ISBN 0-679-45120-X 
  4. ^ del Hoyo, J., Collar, N., Kirwan, G.M. & Garcia, E.F.J. (2020). Southern Band-tailed Pigeon (Patagioenas albilinea). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467134 19 april 2020).
  5. ^ Rasmussen P & D Donsker (Eds). 2020. IOC World Bird List (v10.1). doi :  10.14344/IOC.ML.10.1.
  6. ^ Johnson, K.P.; De Kort, S; Dinwoodey, K.; Mateman, A.C.; Ten Cate, C.; Lessells, C.M.; Clayton, D.H. (2001). ”A molecular phylogeny of the dove genera Streptopelia and Columba. Auk 118 (4): sid. 874–887. doi:10.1642/0004-8038(2001)118[0874:AMPOTD]2.0.CO;2. https://sora.unm.edu/sites/default/files/p00874-p00887.pdf. 
  7. ^ Birdlife International 2012 Patagioenas fasciata Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  8. ^ Birdlife International 2019 Patagioenas albilinea . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2019.3. Läst 10 december 2019.

Externa länkar redigera