Bacchushäger[2] (Ardeola bacchus) är en asiatisk fågel i familjen hägrar inom ordningen pelikanfåglar.[3]

Bacchushäger
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Bacchushäger i sommardräkt.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningPelikanfåglar
Pelecaniformes
FamiljHägrar
Ardeidae
SläkteArdeola
ArtBacchushäger
A. bacchus
Vetenskapligt namn
§ Ardeola bacchus
Auktor(Bonaparte, 1855)
Utbredning
Gult: häckar, grönt: förekommer året runt, blått: vinterkvarter.

Utseende redigera

Bacchushägern är en 47 centimeter lång häger med vita vingar, svartspetsad gul näbb, gula ögon och gula ben. I häckningsdräkt har den rödbrunt på huvud och övre delen av bröstet, rostfärgade huvudplymer, svarta plymer på ryggen som sträcker sig förbi stjärten och mörkgrå plymer på bröstet. Utanför häckningstid är den vitfläckat gråbrun, mycket lik både rishäger (A. grayii) och svartryggig häger (A. speciosa), men dessa har mörkare rygg och handpennespetsar.[4]

Läte redigera

Fågeln är vanligen tystlåten, men låga stönande läten hörs vid konflikter mellan fåglar.[5]

Utbredning redigera

Fågeln häckar från östligaste Ryssland, nordöstra och östra Kina och Japan sydväst till nordöstra Indien (Assam) och norra Myanmar.[6] Den övervintrar på Andamanöarna och Malackahalvön samt i Indokina, på Borneo och Sumatra och nordost till Ryukyuöarna.[6]

Arten har tillfälligt påträffats på Guam[1], i Mongoliet[1], Oman 2010 och 2012[7] samt augusti 1997 på Saint Paul Island utanför Alaska.[8] Den har även vid flera tillfällen observerats i Europa. För ett fynd från Norge hösten 1973 och ett från Ungern 14–23 augusti 2000 har det bedömts osäkert om det rör sig om förrymda individer, medan fynden i Storbritannien (2004) och från Finland (2007 och 2012) ansetts säkerligen utgöra det.[7]

Levnadssätt redigera

Arten hittas i grunda söt- och saltvattensvåtmarker och dammar. Den lever av insekter, fisk och kräftdjur. Fågeln häckar ofta i blandade hägerkolonier. Den lägger tre till sex blågröna ägg.[4]

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Namn redigera

Artens svenska och vetenskapliga artnamn har fått sitt namn av den romerska vinguden Bacchus, syftande på artens bruna färg på huvud och hals.

Referenser redigera

  1. ^ [a b c d e] Birdlife International 2012 Ardeola bacchus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
  3. ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ [a b] Robson, Craig R. (2002). A guide to the birds of Southeast Asia: Thailand, Peninsular Malaysia, Singapore, Myanmar, Laos, Vietnam, Cambodia. New Holland, London. ISBN 1-85368-313-2
  5. ^ Mackinnon, John; Nigel Hicks (1996). Birds of China. Bloomsbury Natural History. ISBN 9781472932136 
  6. ^ [a b] Martínez-Vilalta, A., Motis, A. & Kirwan, G.M. (2018). Chinese Pond-heron (Ardeola bacchus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/52700 17 september 2018).
  7. ^ [a b] Mitchell, Dominic (2017). Birds of Europe, North Africa and the Middle East : An Annotated Checklist. Barcelona: Lynx Edicions. sid. 63. ISBN 978-84-941892-9-6 
  8. ^ American Ornithologists' Union (2000). ”Forty-second supplement to the American Ornithologists' Union Check-list of North American Birds”. The Auk 117 (3): sid. 847. doi:10.1642/0004-8038(2000)117[0847:FSSTTA]2.0.CO;2. Arkiverad från originalet den 5 augusti 2011. https://web.archive.org/web/20110805184920/http://www.aou.org/checklist/suppl/AOU_checklist_suppl_42.pdf. Läst 17 september 2018. 

Externa länkar redigera