Bäckveronika (Veronica beccabunga), även bäckgröna, är en växtart i familjen grobladsväxter. Arten har stort utbredningsområde och förekommer i större delen av Europa, Kanarieöarna, Nordafrika till Etiopien och österut till Mongoliet västra Sibirien och Kina. I Skandinavien finns arten i de södra delarna. Bäckveronika växer i rännilar och dikesbäckar, där den bildar mattor av mörk, saftig grönska på dyig botten.

Bäckveronika
Status i Finland: Nära hotad[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningPlisterordningen
Lamiales
FamiljGrobladsväxter
Plantaginaceae
SläkteVeronikor
Veronica
ArtBäckveronika
V. beccabunga
Vetenskapligt namn
§ Veronica beccabunga
AuktorL.

Bäckveronika är en flerårig ört, kal och något köttig. Stjälkarna blir upp till 60 cm långa, de är nedliggande eller uppstigande och rotar sig vid noderna. Bladen är näst intill oskaftade, brett ovala med grunt naggade eller nästan helbräddade kanter. Blommorna sitter i glesa klasar i de övre bladvecken. Kronan är mörkt blå och cirka 5 mm i diameter. Frukten är en hjärtlikt rundad kapsel.

I Sverige blommar bäckveronikan i juli-augusti.

Arten kan indelas i tre underarter. subsp. beccabunga förekommer i Europa, Nordafrika och österut till Kaukasus. I Kaukasus och Mellanöstern förekommer även subsp. abscondita. Längre österut ersätts dessa underarter av. subsp. muscosa.

Användning redigera

Växtens täta skott övervintrar gröna under snön, och man har förr använt dem under vintern och våren som ersättning för kål eller sallat.

Noter redigera

Externa länkar redigera