Brunhök

fågelart i familjen hökartade rovfåglar
(Omdirigerad från Australisk duvhök)

Brunhök[2] (Accipiter fasciatus) är en fågel i familjen hökar,[3] med vid utbredning från Små Sundaöarna österut till Melanesien och söderut till Australien.

Brunhök
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHökfåglar
Accipitriformes
FamiljHökar
Accipitridae
SläkteAccipiter
ArtBrunhök
A. fasciatus
Vetenskapligt namn
§ Accipiter fasciatus
Auktor(Vigors & Horsfield, 1827)
Synonymer
  • Australisk duvhök
  • Brun duvhök
Subadult individ på Tasmanien.
Subadult individ på Tasmanien.

Utseende redigera

Brunhök är en stor hök (40–55 cm för nominatformen, något mindre för mer tropiska populationer) med långa vingar och lång stjärt. I flykten syns något utbuktande armpennor och spetsigare vingar än andra hökar. Adulta fåglar har gråbrun ovansida med rostfärgad halskrage och rostfärgad undersida med tunna och täta vita tvärband. Ungfågeln är mer mörkbrun ovan. Undertill är den smutsvit med mörkbruna streck på strupen som övergår i kraftiga fläckar på övre delen av bröstet och tvärband på nedre delen av bröstet och buken. På "låren" syns tunna rostfärgade band.[4]

 
Juvenil som jagas av flöjtkråka.
 

Läte redigera

Huvudsakliga lätet består av en snabb serie med tio till 20 genomträngande gläfsande visslingar, "ki-ki-ki-ki...".[5]

Utbredning och systematik redigera

Arten har ett mycket stort utbredningsområde och delas upp i elva underarter.[3]

Vissa urskiljer även underarten buruensis med utbredning på Buru i södra Moluckerna.[6] Det är oklart om denna population utgör övervintrande individer från norra Australien eller är stationära.[5]

Genetiska studier visar att brunhök står nära arterna besra (A. virgatus) och tajgahök (A. gularis), och dessa i sin tur nära kraghök (A. cirrocephalus).[7] Underarten natalis kan möjligen stå nära gråhök alternativt utgöra en egen art.[5] Hybridisering har noterats mellan brun- och gråhök.[8]

Släktestillhörighet redigera

Brunhöken kallades tidigare brun duvhök, men är inte särskilt nära släkt med duvhök. Faktum är att de i framtiden möjligen kan placeras i olika släkten. DNA-studier visar nämligen att kärrhökarna i Circus är inbäddade i Accipiter så som släktet ser ut idag och nära släkt med bland annat duvhöken.[9][10][11][12] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. Om det senare blir fallet kommer brunhöken med största sannolikhet att flyttas till ett annat släkte, eftersom typarten i Accipiter sparvhök (A. nisus) troligen står närmare kärrhökarna.

Levnadssätt redigera

Fågeln hittas i skogslandskap, buskmarker, jordbruksbygd med inslag av träd och stadsnära miljöer, från havsnivån till 1500 meters höjd. Födan består av däggdjur, fåglar, reptiler, groddjur och leddjur, ibland även as. Den häckar mellan september och december, på Sumbawa i Små Sundaörna med ungar i slutet av april.[5]

 
Par på bo.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]

Namn redigera

På svenska har arten även kallats australisk duvhök och brun duvhök. Den blev tilldelat ett nytt namn av BirdLife Sveriges taxonomikommitté 2022 för att betona att arten inte är nära släkt med duvhöken.[2]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Accipiter fasciatus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ [a b] BirdLife Sverige (2022) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
  4. ^ Dutson, Guy (2011) (på engelska). Birds of Melanesia: Bismarcks, Solomons, Vanuatu and New Caledonia. Bloomsbury Publishing. ISBN 9781408152461. https://books.google.co.in/books?id=VgLVBAAAQBAJ&pg=PA306 
  5. ^ [a b c d] Debus, S., Marks, J.S. & Boesman, P. (2020). Brown Goshawk (Accipiter fasciatus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53054 11 mars 2020).
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
  7. ^ Breman, F.C., Jordaens, K., Sonet, G., Nagy, Z.T., Van Houdt, J. & Louette, M. (2013) DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives. J. Orn. 154(1): 265–287.
  8. ^ Parrish, J.R. & White, C.M. (1997) Comments on hybridization in raptors. Journal of Raptor Research 31(3): 296–298.
  9. ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
  10. ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
  11. ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
  12. ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.

Externa länkar redigera