Artibeus fraterculus[2][3][4] är en däggdjursart som beskrevs av Anthony 1924. Artibeus fraterculus ingår i släktet Artibeus, och familjen bladnäsor.[5][6] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[5] Artepitet fraterculus i det vetenskapliga namnet är latin för lillebror.[7]

Artibeus fraterculus
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljBladnäsor
Phyllostomidae
SläkteArtibeus
ArtArtibeus fraterculus
Vetenskapligt namn
§ Artibeus fraterculus
AuktorAnthony, 1924
Utbredning
Utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med

Utseende redigera

Arten blir 74 till 83 mm lång, saknar svans, har 48 till 50 mm långa underarmar och väger 36 till 43 g. Bakfötterna är 14 till 18 mm låga och öronen är 17 till 20 mm stora. På ovansidan förekommer ljusbrun päls som har inslag av vit och undersidan är täckt av gråbrun päls. I ansiktet förekommer två påfallande lodräta vita strimmor.[8] Hudflikarna på näsan består av en hästskoformig grundform och en bladformig uppsats. På underläppen förekommer 15 vårtiga utskott. Typiskt är kontrasten mellan den mörkbruna flygmembranen och de ljusa fingrarna. Svansflyghuden har hår vid kanten och en klaff i mitten. Djurets tandformel är I 2/2, C 1/1, P 2/2, M 2/3, alltså 30 tänder i tanduppsättningen. Den diploida kromosomuppsättningen består av 30 kromosomer (2n=30).[7]

Utbredning redigera

Denna fladdermus förekommer i Ecuador och Peru väster om Anderna. Arten hittas vanligen i låglandet och i bergstrakter upp till 1600 meter över havet. Sällan nås en höjd av 2100 meter. Habitatet utgörs av halvöknar och dessutom besöks fruktträdodlingar. Arten äter frukter.[1]

Ekologi redigera

Artibeus fraterculus har flera olika gömställen som trädhålor, grottor, sällan använda kyrkor, tomma byggnader, broarnas undersida, termitstackar och det täta bladverket. Vid viloplatsen bildas grupper med ungefär 9 medlemmar eller kolonier med cirka 710 exemplar. Frukter som fikon, mango, nötbrödsträd, Muntingia calabura, guava, rosenäpple, japansk mispel och från potatissläktet ingår i födan. Berättelser som även anger insekter behöver bekräftelse. Skriket som används för ekolokaliseringen är cirka 1,6 millisekunder lång. Det börjar vid 89 till 104 kHz och slutar vid 60 till 68 kHz. Den högsta intensiteten uppnås vid 68 till 84 kHz. Olika studier hittade i Ecuador i april, oktober och november dräktiga honor samt i juli och november honor med aktiva spenar.[7] Inom släktet Artibeus föds en unge per kull.[9]

Denna fladdermus jagas av tornugglan och troligen av andra rovlevande fåglar. Kanske faller några individer offer för den stora spjutnäsan.[7]

Hot redigera

Ett fåtal exemplar dödas när de hämtar födan från fruktodlingar. Hela populationen anses vara stor. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.[1]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] Molinari, J. & Aguirre, L. 2015 Artibeus fraterculus . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 29 december 2023.
  2. ^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ^ (2005) , website Artibeus fraterculus, Mammal Species of the World
  4. ^ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  5. ^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (14 april 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/artibeus+fraterculus/match/1. Läst 24 september 2012. 
  6. ^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  7. ^ [a b c d] Salas, Loaiza & Pacheco (24 augusti 2028). Artibeus fraterculus (på engelska) (PDF). Mammalian Species #962. American Society of Mammalogists. sid. 67−73. https://academic.oup.com/mspecies/article/50/962/67/5075565?searchresult=1&login=false. 
  8. ^ Eisenberg & Redford (2000). Artibeus fraterculus. Mammals of the Neotropics. University of Chicago Press. sid. 181. ISBN 0-226-19542-2 
  9. ^ Neotropical Fruit Bats, Walker’s Mammals of the World, 1999