Aragonit är ett mineral av de två vanligaste naturligt förekommande kristallformerna av kalciumkarbonat, CaCO3. Den allra vanligaste formen är mineralet kalcit men det finns också en tredje ovanlig form vaterit. Aragonit bildas genom biologiska och fysiska processer, inklusive fällning från marina miljöer och sötvattensmiljöer och har fått sitt namn 1797 efter Molina de Aragón[9] i Spanien. Mineralet aragonit upptäcktes och beskrevs av Abraham Gottlob Werner 1796.

Aragonit
GruppAragonit[1] (ortorombiska karbonater)
Strunz klassificering05.AB.15
Kemisk formelCaCO3
FärgVit, röd, gul, orange, grön, blå och brun.
FörekomstsättSpetsiga nålformiga kristaller, hexagonalt formad tvillingbildning samt stalaktitiskt och skorplikt.[2]
KristallstrukturOrtorombiska
TvillingbildningPolysyntetiskt parallell till cyklisk
Spaltning{010} tydlig; {110} och {011} svag
BrottSvagt mussligt
HållbarhetSkört
Hårdhet (Mohs)3½–4
GlansGlasglans, hartsaktig på brottytor
Ljusbrytningnα=1,530; nβ=1,682; nγ=1,686[3]
Dubbelbrytningδ=0,156
Optisk karaktärTvåaxlig negativ
DispersionSvag
TransparensMest genomskinlig
FluorescensIbland röd, skär, brun, gul, grön[4]
StreckfärgVit
Specifik vikt2,95
LöslighetLöslig i utspädd syra med koldioxidutveckling
TyplokalMolina de Aragón
ÖvrigtFärgas lila av så kallad koboltlösning i Meigens prov till skillnad från kalcit[5]
Referenser[6][7][8]

Fysikaliska egenskaper redigera

Argonit har samma kemiska sammansättning som kalcit, men skiljer sig ändå åt genom större hårdhet och högre densitet. Kalcit tillhör det trigonala kristallsystemet medan aragonit tillhör det ortorombiska kristallsystemet.

Förekomst redigera

Aragonit förekommer i utfällningar från varma källor, korallrev, pärlor, snigelskal, äggskal och snäckskal, men även i basalt och som droppstenar i grottor. Mineralet är relativt ovanligt i Sverige men har hittats i Långban, Värmland och Pahtohavare i Lappland.[2]

Galleri redigera

Referenser redigera

  1. ^ Malcolm E. Back 2018, Fleischer's glossary of mineral species, sida 304
  2. ^ [a b] L-H Hedin, M Jansson 2007, Mineral i Sverige, sidan 198, ISBN 978-91-88528-58-2
  3. ^ Hans Jürgen Rösler 1984, Lehrbuch der Mineralogie, VEB Deutscher Verlag für Grundstoffindustrie Leipzig, 3. Auflage sidor 706-708
  4. ^ Sterling Gleason 1972, Ultraviolet guide to minerals, Library of congress catalog card number 60-16925, sida 121 med flera
  5. ^ https://www.mindat.org/mesg-100-179708.html
  6. ^ Mindat.org
  7. ^ Handbook of Mineralogy
  8. ^ Webmineral data
  9. ^ [1] om typlokalen på mindat.org

Externa länkar redigera


Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Aragonite, 18 december 2011.