Wikipedia

Anthidium florentinum

Anthidium florentinum[1][2][3] är en biart som först beskrevs av Fabricius 1775. Anthidium florentinum ingår i släktet ullbin, och familjen buksamlarbin.[4][5] Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.[4]

Anthidium florentinum
Anthidium florentinum på eldkrona.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassEgentliga insekter
Insecta
OrdningSteklar
Hymenoptera
ÖverfamiljBin
Apoidea
FamiljBuksamlarbin
Megachilidae
SläkteUllbin
Anthidium
ArtAnthidium florentinum
Vetenskapligt namn
§ Anthidium florentinum
Auktor(Fabricius, 1775)
Två Anthidium florentinum under parning.
Två Anthidium florentinum under parning.
Hitta fler artiklar om djur med

Beskrivning redigera

Arten är svart med gula tecken. Clypeus [a] är helt gul både hos honan och hanen. På buken har honan en scopa, en hårsamling som används för att samla in pollen, som är gulaktig till vit. Hanarna har vit till grå behåring på bakkroppens sidor. Honan har karakteristiska, tandade utskott baktill på tergiterna[b] 5 och 6, medan hanen har liknande utskott på tergiterna 4 till 7 (speciellt tydliga på den bakersta tergiten, nummer 7).[6] Ovanligt bland solitära bin är att hanen är större än honan;[7] hanen är mellan 14 och 20 mm lång, honan mellan 13 och 15 mm[8].

  •  
    Bakkroppsutskott hona
  •  
    Bakkroppsutskott hane

Utbredning redigera

Artens ursprungliga utbredningsområde är området kring Medelhavet söderut till Nordafrika[7], norrut till Centraleuropa samt österut via Turkiet, Syrien, Israel och Palestina till Centralasien och Kina[6]. Den har oavsiktligt introducerats till USA och Brasilien[7], samt på senare år (2012) till Kanada med början i Montreal.[6]

Ekologi redigera

Arten är ett solitärt bi[7] som flyger i juli och augusti[6]. Den är polylektisk, den söker pollen och nektar från värdväxter som tillhör flera olika familjer. De vanligaste är ärtväxter och kransblommiga växter, men den besöker också rosväxter (bland annat hallonsläktet), korgblommiga växter, amarantväxter och flenörtsväxter. Arten anses vara en viktig pollinatör av blålusern, även om hanarnas revirhävdande hindrar något mer utvecklat, kommersiellt utnyttjande.[6]

Hanarna hävdar som sagt revir. De hindrar andra insekter, inklusive hanar av den egna arten, att besöka "sina" värdväxter. Honor släpps däremot igenom, och den revirhävdande hanen parar sig med dem på värdväxten.[7] Vanligt är, att hanarna avsiktligt "rammar" de inkräktande insekterna och biter tag i deras framben.[6]

Honan bygger larvbon ovan jord i sprickor i trä och liknande material, eller i övergivna insektsbon nära artens värdväxter.[6] Larvcellerna, som ligger på rad i boet[9], är konstruerade av mjuka plantfibrer, fyllda med en blandning av pollen och nektar, och med ett ägg i varje cell.[7] Bona kan parasiteras av pansarbin, vars larver dödar värdägget eller -larven, så att de själva kan leva av det insamlade matförrådet.[9]

Kommentarer redigera

  1. ^ Clypeus, även kallad munskölden, är den platta som sitter högst upp mellan käkarna. Under denna sitter labrum eller överläppen.
  2. ^ Tergiterna är segmenten på bakkroppens ovansida. De är sex till antalet hos honan, sju hos hanen, och numreras med början framifrån.

Källor redigera

  1. ^ manuscript, World Bee Checklist Project - update 2008-09, 2008
  2. ^ manuscript, Checklist of Apoidea of North America. - 28-Feb-2006, 2006
  3. ^ database, Apoidea Database, Fauna Europaea, 2006
  4. ^ [a b] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2019). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2013 Annual Checklist.”. Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2019/details/species/id/6963919. Läst 5 mars 2022. 
  5. ^ ITIS Bees: World Bee Checklist Arkiverad 12 juni 2015 hämtat från the Wayback Machine.
  6. ^ [a b c d e f g] S. Burrows, C. Ritner, M. Christman, L. Spears, A. Smith-Pardo, S. Price, R. Ramirez, T. Griswold och A. Redford (November 2021). ”Anthidium florentinum” (på engelska). Exotic Bee ID. Utah State University. http://idtools.org/id/bees/exotic/factsheet.php?name=17379. Läst 24 mars 2022. 
  7. ^ [a b c d e f] Wirtz, P.; Kopka, S.; Schmoll, G. (1992). ”Phenology of two territorial solitary bees, Anthidium manicatum and A. florentinum (Hymenoptera: Megachilidae)” (på engelska). Journal of Zoology (Madeiras universitet) 228 (4). doi:10.1111/j.1469-7998.1992.tb04461.x. https://www.researchgate.net/profile/Peter-Wirtz/publication/230141973_Phenology_of_two_territorial_solitary_bees_Anthidium_manicatum_and_A_florentinum_Hymenoptera_Megachilidae/links/59eeeaef4585154350e83592/Phenology-of-two-territorial-solitary-bees-Anthidium-manicatum-and-A-florentinum-Hymenoptera-Megachilidae.pdf. 
  8. ^ Laura Fortunato, Filippo Michele Buian, Fiorella Chiesa och Pietro Zandigiacomo (2013). ”Note biologiche su Anthidium florentinum nell'Italia nord-orientale (Hymenoptera, Megachilidae)” (på italienska). Bollettino Società Naturalisti “Silvia Zenari”. ISSN 1720-0245. https://www.academia.edu/62599610/Note_biologiche_su_Anthidium_florentinum_nellItalia_nord_orientale_Hymenoptera_Megachilidae_. Läst 24 mars 2022. 
  9. ^ [a b] Weronika I. Linkowski, Björn Cederberg & L. Anders Nilsson. ”Vildbin och fragmentering”. Svenska Vildbiprojektet vid Artdatabanken. https://www.researchgate.net/profile/Weronika-Axelsson-Linkowski-2/publication/335125638_Vildbin_och_fragmentering_kunskapssammanstallning_om_situationen_for_de_viktigaste_pollinatorerna_i_det_svenska_jordbrukslandskapet/links/5d516685299bf1995b785b22/Vildbin-och-fragmentering-kunskapssammanstaellning-om-situationen-foer-de-viktigaste-pollinatoererna-i-det-svenska-jordbrukslandskapet.pdf. Läst 25 mars 2022. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Anthidium_florentinum&oldid=53227545”