Antares

röd superjätte i Skorpionens stjärnbild

Antares eller Alfa Scorpii (α Scorpii, förkortad Alfa Sco, α Sco), som är stjärnans Bayerbeteckning, är i genomsnitt den femtonde ljusaste stjärnan på natthimlen och den ljusaste stjärnan i stjärnbilden Skorpionen. Speciellt rödaktig när den ses med blotta ögat, är Antares en långsamt oregelbunden variabel stjärna som varierar i skenbar magnitud från +0,6 till +1,6[2]. På grund av stjärnans karaktär har de härledda parallaxmätningarna stora fel, så att det sanna avståndet mellan Antares och solen beräknas vara ca 550 ljusår (ca 170 parsek).[1]

Antares A/B
Observationsdata
Epok: J2000
StjärnbildSkorpionen
Rektascension16t 29m 24,45970s[1]
Deklination-26° 25′ 55,2094″[1]
Skenbar magnitud ()0,6 – 1,6[2] + 5,5[3]
Stjärntyp
SpektraltypM1.5lab-Ib[4] + B2.5V[5]
U–B+1,34[3]
B–V+1,83[3]
VariabeltypLångsam irreguljär variabel (LC)[2]
Astrometri
Radialhastighet ()-3,4 ± 0,9[6] km/s
Egenrörelse (µ)RA: -12,11[1] mas/år
Dek.: -23,30[1] mas/år
Parallax ()5,89 ± 1,0[1]±1,68 mas
Avståndca 550  (ca 170 pc)
Absolut magnitud ()-5,28 (variabel)[7]
Detaljer
Massa12 ± 2,4[8] M
Radie680[9] - 800[10] R
Luminositet97 700 +40 300 -28 500[11] L
Temperatur3 570[12] K
Vinkelhastighet20[3]
Ålder11 +3 -1[12] år
Andra beteckningar
α Scorpii, 21 Scorpii, Cor Scorpii, Kalb al Akrab, Scorpion's Heart, Vespertilio, HR 6134, CD -26°11359, HD 148478, SAO 184415, FK5 616, WDS 16294-2626, CCDM J16294-2626A/B, HIP 80763

Nomenklatur redigera

Stjärnans traditionella namn Antares härstammar från det antika grekiska Ἀντάρης,[13] som betyder "motståndare till Mars", på grund av likheten av dess rödaktiga nyans till utseendet på planeten Mars.[14] Jämförelsen av Antares med Mars kan ha sitt ursprung från tidiga mesopotamiska astronomer.[15] Några forskare har emellertid spekulerat om att stjärnan kan ha blivit uppkallad efter Antar eller Antarah ibn Shaddad, den arabiske krigarhjälten som firas i de pre-islamiska dikterna Mu'allaqat.[15]

År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[16] för att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN:s första bulletin av juli 2016[17] innehöll en tabell över de första två satserna av namn som fastställts av WGSN, som inkluderar Antares som namn för Alfa Scorpii, som nu ingår i IAU:s Catalog of Star Names.[18]

Egenskaper redigera

 
Jämförelse mellan de röda superjättarna och solen, som visas som den lilla pricken uppe till höger. Den svarta cirkeln är storleken på banan för planeten Mars. Arcturus ingår också i bilden som jämförelse. Precis som alla röda jättar är den sanna storleken hos Antares osäker på grund av osäkerheten om stjärnans avstånd och luminositet, så den 300 miljoner kilometers radie som här visas anger den nedre varianten av publicerade värden. Antares kan vara mycket större.

Antares A är en röd superjättestjärna av spektralklass M1.5Iab-Ib, och ses som en standard för denna klassen.[4] Den har en massa som är ca 12[8] gånger större än solens massa, en radie som är 680 - 800[9][10] gånger större än solens och utsänder från dess fotosfär 70 000 – 140 000[11] gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 3 600[12] K.

Antares är av typ LC, en långsamt oregelbundet variabel stjärna, vars skenbara magnitud varierar långsamt mellan extremerna +0,6 och +1,6, men vanligtvis i närheten av +1,0. Den har ingen tydlig periodicitet, men statistiska analyser har kommit fram till perioder på 1 733 dygn eller 1 650 ± 640 dygn.[2] Ingen separat lång sekundärperiod har upptäckts[19], även om det har hävdats att primärperioder längre än tusen dagar är analoga med långa sekundärperioder.[2]

Antares kommer, liksom den lika stora röda jätten Betelgeuse i stjärnbilden Orion, med stor säkerhet att explodera som en supernova,[20] förmodligen inom de kommande tiotusen åren. Under några månader kan Antares supernova då vara lika ljus som fullmånen och vara synlig på dagtid.[21]

Följeslagare redigera

Antares har en följeslagare av magnitud 5,5, Antares B, som förflyttats från en vinkelseparation på 3,3 bågsekunder 1854 (från primärstjärnan Antares A) till 2,67 +/- 0,01 bågsekunder 2006.[22] Den observerades först av den skotske astronomen James William Grant den 23 juli 1844.[23] Den nuvarande vinkelseparationen är lika med en projicerad separation ca 529 astronomiska enheter (AE) vid det beräknade avståndet till Antares, vilket ger ett minimivärde för separationen av paret. Spektroskopisk undersökning av energistatus i utflödet av materia från följeslagaren tyder på att den befinner sig ca 224 AE bortom primärstjärnan.[8] Antares B är en blåvit stjärna i huvudserien av spektral typ B2.5V och har ett flertal ovanliga spektrallinjer som tyder på att den har bildats av materia som utstötts av Antares A.[2]

Antares i populärkulturen redigera

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från en annan språkversion av Wikipedia.

Noter redigera

  1. ^ [a b c d e f] van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. ^ [a b c d e f] Kiss, L. L.; Szabo, G. M.; Bedding, T. R. (2006). "Variability in red supergiant stars: pulsations, long secondary periods and convection noise". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 372 (4): 1721–1734. arXiv:astro-ph/0608438. Bibcode:2006MNRAS.372.1721K. doi:10.1111/j.1365-2966.2006.10973.x. ISSN 0035-8711.
  3. ^ [a b c d] Hoffleit, D.; Warren, W. H. (1995). "VizieR Online Data Catalog: Bright Star Catalogue, 5th Revised Ed. (Hoffleit+, 1991)". VizieR On-line Data Catalog: V/50. Originally published in: 1964BS....C......0H. 5050. Bibcode:1995yCat.5050....0H. Vizier database entry CDS. Upptagen on line 7 september 2012
  4. ^ [a b] Keenan, Philip C; McNeil, Raymond C (1989). "The Perkins catalog of revised MK types for the cooler stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 71: 245. Bibcode:1989ApJS...71..245K. doi:10.1086/191373.
  5. ^ Baade, R.; Reimers, D. (October 2007). "Multi-component absorption lines in the HST spectra of α Scorpii B". Astronomy and Astrophysics. 474 (1): 229–237. Bibcode:2007A&A...474..229B. doi:10.1051/0004-6361:20077308.
  6. ^ Evans, D. S. (June 20–24, 1966). "The Revision of the General Catalogue of Radial Velocities". In Batten, Alan Henry; Heard, John Frederick. Determination of Radial Velocities and their Applications, Proceedings from IAU Symposium no. 30. Determination of Radial Velocities and their Applications. 30. University of Toronto: International Astronomical Union. p. 57. Bibcode:1967IAUS...30...57E.
  7. ^ Buick, Tony (2010). "Classification of the Stars". The Rainbow Sky. Patrick Moore's Practical Astronomy Series. pp. 43–71. doi:10.1007/978-1-4419-1053-0_4. ISBN 978-1-4419-1052-3. ISSN 1431-9756.
  8. ^ [a b c] Schröder, K.-P.; Cuntz, M. (April 2007), "A critical test of empirical mass loss formulas applied to individual giants and supergiants", Astronomy and Astrophysics, 465 (2): 593–601, arXiv:astro-ph/0702172, Bibcode:2007A&A...465..593S, doi:10.1051/0004-6361:20066633
  9. ^ [a b] Ohnaka, K; Hofmann, K.-H; Schertl, D; Weigelt, G; Baffa, C; Chelli, A; Petrov, R; Robbe-Dubois, S (2013). "High spectral resolution imaging of the dynamical atmosphere of the red supergiant Antares in the CO first overtone lines with VLTI/AMBER". Astronomy & Astrophysics. 555: A24. arXiv:1304.4800. Bibcode:2013A&A...555A..24O. doi:10.1051/0004-6361/201321063.
  10. ^ [a b] https://www.aavso.org/vsots_alphasco
  11. ^ [a b] Mark J. Pecaut; Eric E. Mamajek & Eric J. Bubar (February 2012). "A Revised Age for Upper Scorpius and the Star Formation History among the F-type Members of the Scorpius-Centaurus OB Association". Astrophysical Journal. 746 (2): 154. arXiv:1112.1695. Bibcode:2012ApJ...746..154P. doi:10.1088/0004-637X/746/2/154.
  12. ^ [a b c] Pugh, T.; Gray, D.F. (2013). "On the Six-year Period in the Radial Velocity of Antares A". The Astronomical Journal. 145 (2): 4. Bibcode:2013AJ....145...38P. doi:10.1088/0004-6256/145/2/38. 38.
  13. ^ ἀντάρης. Liddell, Henry George; Scott, Robert; A Greek–English Lexicon at the Perseus Project.
  14. ^ Fred Gettings (1990). The Arkana Dictionary of Astrology. Penguin Publishing Group. ISBN 978-0-14-019287-2.
  15. ^ [a b] Allen, R.H. (1963). Star Names: Their Lore and Meaning (Reprint ed.). New York, NY: Dover Publications Inc. pp. 364–366. ISBN 0-486-21079-0.
  16. ^ "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
  17. ^ "Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 1" (PDF). Hämtad 28 juli 2016.
  18. ^ "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
  19. ^ Hamacher, D.W. "Observations of red–giant variable stars by Aboriginal Australians". The Australian Journal of Anthropology. arXiv:1709.04634. Bibcode:2018AuJAn..29...89H. doi:10.1111/taja.12257.
  20. ^ Firestone, R. B. (July 2014), "Observation of 23 Supernovae That Exploded <300 pc from Earth during the past 300 kyr", The Astrophysical Journal, 789 (1): 11, Bibcode:2014ApJ...789...29F, doi:10.1088/0004-637X/789/1/29, 29". See p. 10."
  21. ^ Hockey, T.; Trimble, V. (2010). "Public reaction to a V = -12.5 supernova". The Observatory. 130: 167. Bibcode:2010Obs...130..167H.
  22. ^ Dave, Gault,; Brian, Loader, (September 2006). "Determining the Separation and Position Angle of Antares A-B during Lunar Occultation". Southern Stars. 45 (3). Bibcode:2006SouSt..45c..14G. ISSN 0049-1640.
  23. ^ https://en.wikisource.org/wiki/Grant,_James_William_(DNB00)
  24. ^ ”Avsnitt 37 på www.ninjaturtles.com”. Mirage Studios. 29 december 2009. Arkiverad från originalet den 7 februari 2011. https://web.archive.org/web/20110207015734/http://www.ninjaturtles.com/cartoon/guide/cart037.htm.