André Bellessort

fransk författare och reseskildrare

André Bellessort, född 19 mars 1866, död 22 januari 1942, var en fransk författare och reseskildrare.

André Bellessort
FöddAndré Joseph Marie Pierre Bellessort
19 mars 1866[1][2][3]
Laval[4], Frankrike
Död22 januari 1942[1][3] (75 år)
Paris[4]
Medborgare iFrankrike[5]
Utbildad vidLycée Janson de Sailly
SysselsättningPoet, romanist, litteraturhistoriker, författare, litteraturkritiker
Befattning
Stol nummer 36 i Franska akademien (1935–1942)
Ständig sekreterare i Franska akademien (1940–1942)
Utmärkelser
Poesipriset från Franska akademien (1895)
Prix Montyon (1898)
Bordinpriset (1902)
Riddare av Hederslegionen[6]
Redigera Wikidata

Bellesort debuterade som skönlitterär författare men övergick snart till skildringar av främmande länder och folk, vilka han lärt känna genom vidsträckta resor, såsom La jeune Amérique. Chili et Bolivie (1897), Voyage au Japon (1902, svensk översättning Från Japan 1904), La Roumanie contemporaine (1905), La Suède (1911, svensk översättning 1912, återutgiven 2020). Han framträdde även som litteraturhistoriker och -kritiker, bland annat med arbeten som Virgile (1920), Balzac et son œuvre (1924) samt Essai sur Voltaire (1925). Bellessort översatte flera böcker av Selma Lagerlöf till franska.

Bibliografi redigera

Sverige (2020). Cultura Aetatis ISBN 978-91-984633-6-1

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  2. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, André Joseph Marie Pierre Bellessort, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Annuaire prosopographique : la France savante, André, André Pierre Marie, Joseph Bellesort, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ [a b] Bibliothèque nationale de France, BnF catalogue général, Bibliothèque nationale de France, läs online och läs online.[källa från Wikidata]
  5. ^ Libris, 23 oktober 2012, läs online, läst: 24 augusti 2018.[källa från Wikidata]
  6. ^ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera