Alexandre Cabanel, född 28 september 1823 i Montpellier i Frankrike, död 23 januari 1889 i Paris, var en fransk konstnär.

Alexandre Cabanel
Alexandre Cabanel, Självporträtt (1852),
Musée Fabre.
Född28 september 1823[1][2][3]
Montpellier, Frankrike
Död23 januari 1889[4][5][2] (65 år)
Paris
Begravdcemetery Saint-Lazare (Montpellier)
Medborgare iFrankrike[6]
Utbildad vidÉcole nationale supérieure des Beaux-Arts,
Franska akademin i Rom, [7]
SysselsättningMålare[8], universitetslärare
ArbetsgivareÉcole nationale supérieure des Beaux-Arts
Noterbara verkVenus födelse och Kleopatra testar gifter på dödsdömda
Utmärkelser
Bayerska Sankt Mikaels förtjänstorden (1867)
Kommendör av Hederslegionen (1884)
Prix de Rome
Redigera Wikidata
Venus födelse (1863), Musée d'Orsay.
Kleopatra testar gifter på dödsdömda (1887), Koninklijk Museum voor Schone Kunsten Antwerpen.

Cabanel tillbringade åren 1846–1850 i Rom och blev 1863 professor vid École des Beaux-Arts, vars direktör han sedan blev. Han var den franska akademiska konstens främste företrädare. Han inriktade sig på bibliska, mytologiska och historiska motiv och målade redan före sin vistelse i Rom Kristus i örtagården (1844), Kristus inför pretorn (1845), Den fallna ängeln (1847) och sedan inom samma ämneskrets Johannes döparen, Moses död, Kristen martyr och Den helige Ludvigs förhärligande (1855) samt Maria Magdalena.

Vid sidan av kyrkliga ämnen började han även vända sig till moderna och romantiska, såsom Othello berättar om sina strider, Florentinsk poet (1861), en vacker existensbild från renässansens dagar, Francesca da Rimini och Paolo Malatesta (1879, betydligt teatralisk i kompositionen). Jämte alster inom dessa sfärer av måleri märks dekorativa verk. Det första av dessa var ett offentligt uppdrag att i Hôtel de Ville i Paris måla "De tolv månaderna" i medaljonger; vidare må nämnas hans dekorering av Hotel Péreire i Paris, utförd i 1700-talets franska stil, Floras triumf, plafond i Louvren (1873), och Ludvig den helige, för Pantheon (1878).

Ett av Cabanels favoritmotiv var den nakna kvinnliga kroppen. Dit hör framför allt Venus födelse (1863, Musée d'Orsay). Det förlorade paradiset (1867, Adam och Eva i övernaturlig storlek) är hållen i en fadd färgskala. Till samma grupp hör Venus (1875) och Lucretia och Tarquinius (1877) med flera. Av hans senare verk bör nämnas Faidra (1880, Musée Fabre) samt Kleopatra testar gifter på dödsdömda (1887, Antwerpen).

Cabanel var flitigt anlitad som porträttmålare och målade exempelvis Napoleon III. Annars var det huvudsakligen mondäna damer han porträtterade, med smekande pensel och elegant färghållning. Bland hans damporträtt finns det av den svenska sopranen Christina Nilsson som Ofelia (1873, Statens porträttsamling, Gripsholms slott[9]).

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ RKDartists, läs online, läst: 23 augusti 2017.[källa från Wikidata]
  2. ^ [a b] Alexandre Cabanel, Cabanel, Alexandre (på engelska), Benezit Dictionary of Artists, 16 december 2017, 10.1093/BENZ/9780199773787.ARTICLE.B00029840, läs online.[källa från Wikidata]
  3. ^ SNAC, Alexandre Cabanel, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  5. ^ Alexandre Cabanel, RKDartists (på engelska), läs online.[källa från Wikidata]
  6. ^ Konstnärslistan (Nationalmuseum), 12 februari 2016, licens: CC0.[källa från Wikidata]
  7. ^ AGORHA, läs onlineläs online, läst: 1 april 2019.[källa från Wikidata]
  8. ^ Archive of Fine Arts, läs online, läst: 1 april 2021.[källa från Wikidata]
  9. ^ Nationalmuseum

Externa länkar redigera