Aizsargi, "försvarare", "vakter", var en hemvärnsorganisation som existerade från 1919 till 1940 i Lettland. Aizsargi bildades den 30 mars 1919 av Lettlands provisoriska regering (Latvijas Pagaidu valdība), som leddes av Kārlis Ulmanis. Syftet med Aizsargi var att skapa en försvarsstyrka, en skyddskår, under den period av politisk och social oro som följde på oktoberrevolutionen 1917. År 1921 omorganiserades Aizsargi med finska Suojeluskunta som förebild.

En delegation från Aizsargi i Warszawa 1933.

Uppdrag redigera

  • Bistå polisen med bevakning och patrullering
  • Biträda gränsbevakningen
  • Militära insatser till stöd för arméns operationer i krig

Organisation redigera

Sedan 1921 utgjorde Aizsargi en ideell förening, sedan 1923 underställd inrikesministeriets tillsyn. Högsta beslutande organ var kongressen, Latvijas aizsargu kongress, vilken valde centralstyrelsen, Aizsargu valde. En tredjedel av budgeten täcktes av statsbidrag, resten kom från gåvor och medlemsavgifter.

Sedan 1925 bestod den centrala Aizsargistaben av aktiva officerare. Totalt ungefär 150 arméofficerare var kommenderade till tjänstgöring vid Aizsargi. Varje län utgjorde ett Aizsargiregemente, vilket var en administrativ, inte taktisk, organisation. Länspolischefen var oftast regementschef. En arméofficer var ställföreträdande regementschef. Det fanns 19 länsregementen och två specialregementen, ett järnvägsregemente och ett flygregemente. Flygregementet hade 31 flygplan. I regementet ingick en marinflygdivision.

Medlemmar redigera

Aizsargi bestod 1940 av 32 000 män, 14 000 kvinnor i lottaorganisationen Aizsardzes och 14 000 ungdomar i ungdomsorganisationen Jaunsargi. 48 % av medlemmarna var statstjänstemän, 25 % bönder, 27 % arbetare.

Likvidering redigera

Efter Sovjetunionens ockupation av Lettland förklarades Aizsargi som en fascistisk organisation och alla chefer jämte deras familjemedlemmar greps och avrättades eller sattes i koncentrationsläger. Samma öde drabbade även många vanliga medlemmar i Aizsargi.

Referenser redigera

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från ryskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Tryckta källor redigera

  • Housden, Martyn & Smith, David J., red (2011) (på engelska). Forgotten Pages in Baltic History: Diversity and Inclusion. Amsterdam: Rodopi. ISBN 978-90-420-3315-3