Agonist
Inom farmakologin är en agonist ett ligandläkemedel, eller annan substans, som binder till en receptor och stimulerar receptorns aktivitet[1]. Detta till skillnad från antagonisten, som hämmar/stoppar aktivering av en receptor[1].
Exempel på agonister är bensodiazepiner och barbiturater. En agonist kan antingen binda till receptorns aktiva yta eller till en regulatorisk domän på receptorn, och därmed förändrar receptorns egenskaper[2].
Fullständiga och partiella agonister redigera
Det finns så kallade fullständiga agonister och partiella agonister.
Fullständiga agonister redigera
Den agonist som utlöser, det som vi uppfattar, är en maximal aktivering av en receptor[1].
Partiella agonister redigera
En partiell agonist (ex. buspiron, aripiprazol eller norklozapin) aktiverar en receptor, men ger bara ett partiellt fysiologiskt svar jämfört med en full agonist[1]. De kan också vara betraktade som en ligand, som visar både agonistiska och antagonistiska effekter.
En ko-agonist fungerar med andra ko-agonister för att ge den önskade effekten tillsammans. En antagonist blockerar en receptor från aktivering av agonister[2].
Referenser redigera
- ^ [a b c d] Illustrerad farmakologi (Upplaga 1:1). 2021. ISBN 978-91-44-13975-3. OCLC 1264450280. https://www.worldcat.org/oclc/1264450280. Läst 14 februari 2022
- ^ [a b] Okänd källa