Härmhök[2] (Accipiter imitator) är en hotad fågel i familjen hökar som enbart förekommer i Salomonöarna.[3]
| Härmhök Status i världen: Sårbar[1] | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Hökfåglar Accipitriformes |
| Familj | Hökar Accipitridae |
| Släkte | Accipiter |
| Art | Härmhök A. imitator |
| Vetenskapligt namn | |
| § Accipiter imitator | |
| Auktor | Hartert, 1926 |
Utseende och läte redigera
Härmhöken är en liten (28-33 cm), svartvit hök. Ovansidan är svart och undersidan vit. Ögat är rödbrunt. Den uppträder i två former, en med vitt på strupe och bröst, en med svart. Möjligen förekommer även en helsvart form. Ungfågeln är rostfläckig med tunt svartbandad på undersidan. Fåglar med vit strupe är mycket lika skathöken, men denna är mörkgrå ovan med ljusare grå ving- och stjärtundersidor, orangefärgat öga samt ofta med rostfärgad krage. Ungfågeln är svartstreckad och droppfläckig under. Lätet är ett ylande "reo", möjligen förekommer även ett tjattrande ljud.[1]
Utbredning och systematik redigera
Fågeln förekommer på öarna Bougainville, Choiseul och Santa Isabel i ögruppen Salomonöarna.[3] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.
Släktestillhörighet redigera
DNA-studier visar att Accipiter så som det är konstituerat idag är parafyletiskt gentemot kärrhökarna i Circus.[4][5][6][7] Det medför att antingen flyttas de distinkta kärrhökarna till Accipiter eller så delas Accipiter upp i flera mindre släkten. För härmhökens del skulle det innebära att den därför behöver flyttas till ett annat släkte, möjligen Tachyspiza.
HÄRMHÖK
Levnadssätt redigera
Härmhöken har noterats i skog och skogsbryn upp till åtminstone 400 meters höjd, möjligen upp till 1000 meter. En individ har setts äta på en kastanjebukig monark (’’Monarcha castaneiventris’’). Dess ekologi är dåligt känd, liksom hur den skiljer sig från skathöken (’’Accipiter albogularis’’), men dess kortare vingar och stjärt samt längre ben tyder på att den är mer anpassad till ett leverne inne i skogar.[1]
Dess häckningsbiologi är likaså nästintill okänd. En hane med förstorade testiklar har noterats i månadsskiftet juni–juli och en hona i häckningstillstånd i början av oktober.[8]
Status och hot redigera
Härmhöken tros ha en mycket liten världspopulation uppskattad till mellan 700 och 5000 vuxna individer fördelade på flera öar. Den är dock mycket dåligt känd och ses så sällan att alla uppskattningar egentligen inte är annat än gissningar. Arten tros också minska till följd av skogsavverkning. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den som nära hotad.[1]
Namn redigera
Fågeln svenska artnamn kommer av det vetenskapliga imitator som Ernst Hartert gav arten 1936 när han initialt förväxlade den med skathöken (Accipiter albogularis).[9]
Referenser redigera
- ^ [a b c d] Birdlife International 2022 Accipiter imitator . Från: IUCN 2022. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2022-1. Läst 11 oktober 2022.
- ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
- ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ Kocum, A. (2006), “Phylogenie der Accipitriformes (Greifvögel) anhand verschiedener nuklearer und mitochondrialer DNA-Sequenzen”, Dissertation, Ernst-Moritz-Arndt-Universität Greifswald.
- ^ Griffiths, C.S., G.F. Barrowclough, J.G. Groth and L.A. Mertz (2007), Phylogeny, diversity, and classification of the Accipitridae based on DNA sequences of the RAG-1 exon, J. Avian Biol. 38, 587-602.
- ^ Lerner, H.R.L., M.C. Llaver, and D.P. Mindell (2008), Molecular Phylogenetics of the Buteonine Birds of Prey (Accipitridae), Auk 304, 304-315.
- ^ Breman, F.C., K. Jordaens, G. Sonet, Z.T. Nagy, J. Van Houdt, and M. Louette (2013), DNA barcoding and evolutionary relationships in Accipiter Brisson, 1760 (Aves, Falconiformes: Accipitridae) with a focus on African and Eurasian representatives, J. Ornithol. 154, 265-287.
- ^ Debus, S., Kirwan, G.M. & Christie, D.A. (2020). Imitator Goshawk (Accipiter imitator). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53061 2 mars 2020).
- ^ Jobling, J. A. (2019). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2019). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.
Externa länkar redigera
Wikispecies har information om Accipiter imitator.- Läten på xeno-canto.org
Denna artikel behöver bilder. Har du en passande fri bild får du gärna ladda upp den.