Ökentofsvaktel[2] (Callipepla gambelii) är en hönsfågel i familjen tofsvaktlar, nära släkt och mycket lik kalifornisk tofsvaktel.[3] Den förekommer i sydvästra USA och nordvästra Mexiko.

Ökentofsvaktel
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningHönsfåglar
Galliformes
FamiljTofsvaktlar
Odontophoridae
SläkteCallipepla
ArtÖkentofsvaktel
C. gambelii
Vetenskapligt namn
§ Callipepla gambelii
AuktorGambel, 1843
Utbredning

Kännetecken redigera

Utseende redigera

Ökentofsvakteln är en 24–28 cm stor vaktelliknande hönsfågel nära släkt med kalifornisk tofsvaktel. Likt denna är ökentofsvakteln gråaktig, med vitstreckat bruna flanker. Hanen har ett karakteristiskt tecknat med vitkantad svart ansikte och strupe, vitt ögonbrynsstreck, brun hjässa och en framåtböjd, tårformad tofs som sticker uppåt och framåt från pannan. Honan är mindre kontrastrikt tecknad, med mindre tofs som sticker upp från hjässans mitt.[4]

Från kalifornisk tofsvaktel skiljer sig ökenvakteln genom i allmänhet ljusare grå fjäderdräkt, mer rödbruna flanker och annorlunda bukteckning (otecknat beigefärgad med en svart fläck i mitten, ej vitfjällig på brun botten). Vidare är den endast svagt tecknad i nacken, inte kraftigt fjällad, och hos hanen är pannan svart, ej ljus.[5]

 
Hane.
 
Hona.

Läten redigera

Från hanen hörs ett upprepat och nasalt läte som i engelsk litteratur återges "pup waay pop", den sista tonen kort och avklippt. Bland andra läten, vissa från båda könen, hörs fallande "where", höga och vassa "spik", hesa trumpetande "krrt" och mjuka kluckande ljud.[5]

Utbredning och systematik redigera

Ökentofsvakteln förekommer i södra USA och norra Mexiko. Den delas in i fem underarter med följande utbredning:[3]

  • Callipepla gambelii gambelii – förekommer i västra USA från södra Nevada, södra Utah och västra Colorado söderut till nordvästra Mexico (nordöstra Baja California och norra Sonora)
  • Callipepla gambelii ignoscens – förekommer i södra New Mexico och västligaste Texas
  • Callipepla gambelii pembertoni – förekommer på Isla Tiburon i Californiaviken
  • Callipepla gambelii fulvipectus – förekommer i nordvästra Mexico från centrala Sonora söderut till nordvästra Sinaloa
  • Callipepla gambelii stephensi – förekommer i västra Mexiko (södra Sonora vid gränsen till Sinaloa).

Underarten pembertoni inkluderas ofta i nominatformen.[6]

 
En flock ökentofsvaktlar i nationalparken Joshua Tree.

Levnadssätt redigera

Ökentofsvakteln hittas som namnet avslöjar i buskrika öknar. Den livnär sig på en rad olika sorters blommor och frön, men tar även insekter. Fågeln häckar mellan slutet av april och augusti, även om ägg noterats redan i mars.[5][4]

 
Ökentofsvaktelns bo med hela 18 ägg, i San Tan Valley, Arizona.

Status och hot redigera

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population som tros vara stabil.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC).[1]

Namn redigera

Fågelns vetenskapliga artnamn hedrar William Gambel, Jr. (1821-1849), amerikansk upptäcktsresande, naturforskare och samlare av specimen i Nordamerika.[7]

Noter redigera

  1. ^ [a b c] Birdlife International 2012 Callipepla gambelii Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
  2. ^ Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-02-14
  3. ^ [a b] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, S. M. Billerman, T. A. Fredericks, J. A. Gerbracht, D. Lepage, B. L. Sullivan, and C. L. Wood. 2021. The eBird/Clements checklist of birds of the world: v2021 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2021-08-11
  4. ^ [a b] Carroll, J.P., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2020). Gambel's Quail (Callipepla gambelii). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53344 on 31 January 2020).
  5. ^ [a b c] Sibley, David Allen (2003). The Sibley Field Guide to Birds of Western North America. Alfred A. Knopf, New York. sid. 337. ISBN 0-679-45120-X 
  6. ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2016. IOC World Bird List (v 6.4). doi : 10.14344/IOC.ML.6.4.
  7. ^ Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar redigera