Étienne Maurice Gérard

fransk politiker

Étienne Maurice Gérard, född 4 april 1773 och död 17 april 1852, var en fransk greve, militär, riddare av Serafimerorden samt kommendör av Svärdsorden.

Étienne Maurice Gérard
Född4 april 1773[1][2][3]
Damvillers, Frankrike
Död17 april 1852[1][3][4] (79 år)
Paris
BegravdÉglise Sainte-Maure-et-Sainte-Brigide, Nogent-sur-Oise
Medborgare iFrankrike
SysselsättningPolitiker, officer
Befattning
Ledamot av Oise departementsstyrelse
Hederslegionens storkansler
Frankrikes krigsminister
Fransk pair (1815–1815)
Membre de la Chambre des députés des départements
Bourbonska restaurationens andra parlament, Seine (1822–1823)
Membre de la Chambre des députés des départements
Bourbonska restaurationens fjärde parlament, Dordogne (1827–1830)
Ledamot av julimonarkins deputeradekammare
julimonarkins första parlament, Oise (1830–1831)
Ledamot av julimonarkins deputeradekammare
Julimonarkins andra parlament, Oise (1831–1833)
Ledamot av Pairkammaren (1833–1848)
Frankrikes regeringschef (1834–1834)
Senator i andra franska kejsardömet (1852–1852)[5]
MakaRosemonde de Timbrune de Valence
BarnLouis Maurice Fortuné (f. 1819)
Utmärkelser
Storkors av Hederslegionen
Kommendör av Svärdsorden
Riddare av Dannebrogorden
Kommendör av Kungliga Serafimerorden
Storkors av Leopoldorden
Storkors av Réunionorden
Marskalk av Frankrike
Namn ingraverat på Triumfbågen
Riddare av Sankt Ludvigsorden
Riddare av Max-Josefsorden
Redigera Wikidata

Gérard deltog från 1791 i revolutionskrigen, och var 1795 Bernadottes adjutant, och blev 1800 överste och efter slaget vid Jena 1806 generalmajor. Han utmärkte sig därefter i slaget vid Wagram, i Spanien och Ryssland, och blev där generallöjtnant. Gérard bidrog avgörande till segern vid Bautzen 1813. 1815 slöt sig Gérard åter till Napoleon I och utmärkte sig vid Ligny men måste därefter fly till Belgien. Återkommen 1817, blev Gérard 1822 deputerad, deltog i revolutionen 1830 och blev samma år marskalk och 1833 pär av Frankrike. 1831 och 1832 förde Gérard befälet i Belgien. Han var två gånger krigsminister och blev 1852 senator.

Källor redigera

Noter redigera

  1. ^ [a b] läs online, www.senat.fr .[källa från Wikidata]
  2. ^ Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général : öppen dataplattform, läs online, läst: 10 oktober 2015, licens: öppen licens.[källa från Wikidata]
  3. ^ [a b] Frankrikes nationalförsamling (red.), Sycomore, Maurice, Etienne Gérard, 13653, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ^ SNAC, Étienne Maurice Gérard, läs online, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  5. ^ senat.fr, läst: 23 april 2022.[källa från Wikidata]

Externa länkar redigera