Ärlesläktet
Ärlesläktet (Motacilla) är ett släkte med tättingar inom familjen ärlor.
| Ärlesläktet | |
 Brokärla (Motacilla aguimp) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Ärlor Motacillidae |
| Släkte | Ärlesläktet Motacilla |
| Vetenskapligt namn | |
| § Motacilla | |
| Auktor | Linné, 1758 |
| Synonymer | |
| |
Utseende och fältkännetecken redigera
Fåglarna i detta släkte utmärker sig generellt genom smärt och långsträckt kroppsbyggnad, rät, syl-lik näbb, höga, spensliga ben och mycket lång, i spetsen tvär stjärt. Det vetenskapliga namnet för släktet är latin och kan översättas med "vippande stjärt" vilket kan sägas vara släktets främsta kännetecken. Adulta fåglar har kontrastrika dräkter i vit, svart, grått och gult medan de är gråare och diffusare i juvenil dräkt. Sãotoméärlan (tidigare behandlad som en sångare, se nedan) är dock mycket avvikande med helt stubbad stjärt och murrig fjäderdräkt även hos adulta fåglar.
Utbredning och biotop redigera
Ärlesläktet återfinns främst i Gamla Världen men de östligaste populationer av arterna östlig gulärla och sädesärla sträcker sig in i västra Alaska. Merparten ärlor som häckar i de nordligare delarna av palearktis är flyttfåglar medan arter som häckar söder om Sahara, i Indien och Sydostasien är stannfåglar.
Ärlorna i Motacilla trivs vanligen på öppna fält, vid kärr eller stränder, på ängar och liknande. Flera arter hittas vid strömmande vattendrag. De bygger gärna sina bon direkt på marken bland gräs i jordhålor eller liknande.
Systematik redigera
Systematiken för ärlorna i Motacilla är invecklad och flera av arterna har en stor mängd underarter. Idag brukar släktet delas upp i följande 13 arter:[1]
- Kapärla (Motacilla capensis)
- Bergärla (Motacilla clara)
- Sãotoméärla (Motacilla bocagii)
- Madagaskarärla (Motacilla flaviventris)
- Forsärla (Motacilla cinerea)
- Gulärla (Motacilla flava)
- Östlig gulärla (Motacilla tschutschensis) – tidigare behandlad som en del av M. flava; BirdLife Sverige gör det fortfarande
- Citronärla (Motacilla citreola)
- Indisk ärla (Motacilla maderaspatensis)
- Mekongärla (Motacilla samveasnae)
- Japansk ärla (Motacilla grandis)
- Brokärla (Motacilla aguimp)
- Sädesärla (Motacilla alba)
Sãotoméärlan behandlades fram tills nyligen som en sångare, men DNA-studier visar att den trots sitt mycket avvikande utseende är en del av ärlorna.
Referenser redigera
Noter redigera
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2018) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2018 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2018-08-11
Källor redigera
- Lars Larsson (2001) Birds of the World, CD-rom
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Ärlesläktet, 1904–1926.
Externa länkar redigera
Wikimedia Commons har media som rör ärlesläktet.
Wikispecies har information om ärlesläktet.
