Wikipedia

Ängsblåvinge

Ängsblåvinge, Cyaniris semiargus[1], är en fjärilsart i familjen juvelvingar. Vingbredden varierar mellan 24 och 34 millimeter, på olika individer.[2]

Ängsblåvinge
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamLeddjur
Arthropoda
UnderstamSexfotingar
Hexapoda
KlassInsekter
Insecta
OrdningFjärilar
Lepidoptera
ÖverfamiljÄkta dagfjärilar
Papilionoidea
FamiljJuvelvingar
Lycaenidae
UnderfamiljÄkta juvelvingar
Lycaeninae
SläkteCyaniris
ArtÄngsblåvinge
C. semiargus
Vetenskapligt namn
§ Cyaniris semiargus
Auktor(Rottemburg, 1775)
Synonymer

Papilio semiargus Rottemburg, 1775

Polyommatus semiargus (Rottemburg, 1775)[1]
Hitta fler artiklar om djur med

Underarter redigera

Arten har 20 underarter:[1]

  • C. s. angusta (Stauder, 1923)
  • C. s. basicaeca (Stauder, 1923)
  • C. s. bellis (Freyer, 1843)
  • C. s. cimon (Lewin, 1795)
  • C. s. fergana Tutt, 1909
  • C. s. infrapallida Lempke, 1955
  • C. s. intermedia Tutt, 1909
  • C. s. kojirei Murayama, 1957
  • C. s. maroccana (Lucas, 1920)
  • C. s. mesopotamica Tutt, 1909
  • C. s. montana (Meyer-Dür, 1852)
  • C. s. parnassia (Staudinger, 1871)
  • C. s. persica Tutt, 1909
  • C. s. porrecta Verity, 1919
  • C. s. querci Verity, 1919
  • C. s. radiata (Ob., 1948)
  • C. s. salassorum (Fruhstorfer, 1910)
  • C. s. semisebrus Turati, 1919
  • C. s. transiens (Melcon, 1910)
  • C. s. uralensis Tutt, 1909

Beskrivning redigera

Hanen är blå, något blåviolett, på ovansidan. Vingarna har en smal mörkbrun kant och längst ut små vita fransar. Honan är brun på ovansidan och har också små vita fransar längs vingkanterna. Båda könen är på undersidan ljusgrå med små mörka fläckar omgivna av vitt. Larven är grön med smala ljusare längsgående ränder och den blir upp till 15 millimeter lång.[3]

  •  
    Cyaniris semiargus ♂
  •  
    Cyaniris semiargus ♂ △

Värdväxter för ängsblåvinge är olika ärtväxter, bland annat arter i klöversläktet (Trifolium), vickersläktet (Vicia), sötväpplingsläktet (Melilotus) och getväpplingsläktet (Anthyllis).[4][5]

  •  
    Ängsblåvinge, hona (södra Tyskland)
  •  
    Ängsblåvinge, undersida (södra Tyskland)

Utbredning redigera

Ängsblåvingen finns i nordligaste Afrika, i Europa, den tempererade delen av Asien och i Mongoliet.[5] Dess habitat är ängsmarker och beroende på klimat kan den finnas på ett par tusen meters höjd, till exempel i södra Europa. Den finns i hela Sverige utom i fjälltrakterna.[3] I Finland finns den i hela landet, från övre Tornedalen och söderut.[6] I Norge finns den från södra delarna av landet till fjälldalarna i norr, dock med undantag för Vestlandet. I Danmark minskar arten kraftigt, och saknas bland annat på Fyn och Sydsjälland.[7]

Källor redigera

  1. ^ [a b c] Roskov Y., Abucay L., Orrell T., Nicolson D., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., DeWalt R.E., Decock W., De Wever A., Nieukerken E. van, Zarucchi J., Penev L. (red.) (2017). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2017 Annual Checklist.” (på engelska). Species 2000: Naturalis, Leiden, Nederländerna. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2017/search/all/key/cyaniris+semiargus/match/1. Läst 31 augusti 2017. 
  2. ^ Nationalnyckeln till Sveriges flora och fauna. Fjärilar: Dagfjärilar. Hesperiidae-Nymphalidae. 2005. ArtDatabanken, SLU, Uppsala, ISBN 91-88506-51-7
  3. ^ [a b] Sterry, Paul; Mackay, Andrew (2006). Bonniers naturguider Fjärilar sid 28. Albert Bonniers förlag. ISBN 9789100105136
  4. ^ Moths and Butterflies of Europe and North Africa Polyommatus semiargus, läst 23 augusti 2008
  5. ^ [a b] nic.funet.fi/pub/sci/bio/life Polyommatus semiargus, läst 23 augusti 2008
  6. ^ Lauri Kaila (2010). ”ängsblåvinge (Cyaniris semiargus)”. Finlands artdatacenter. https://laji.fi/sv/taxon/MX.60865. Läst 31 augusti 2017. 
  7. ^ Claes U. Eliasson (2005, 2015). ”Cyaniris semiargus Ängsblåvinge”. Artdatabanken. https://artfakta.artdatabanken.se/taxon/201143. Läst 31 augusti 2017. 

Externa länkar redigera

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Ängsblåvinge&oldid=52674059”